Blue-Bot – en liten robot i förskolans tjänst!


Vårt pilotprojekt, mellan förskolorna Jollen och Musketören, kring programmering i förskolan fortlöper. På Kompassen (Jollens storbarnsavdelning) har man exempelvis arbetat med roboten Blue-­Bot.

Med hjälp av den lilla roboten tränar vi på att resonera med en kompis för att lösa problemet att ta Blue-Boten till sitt mål. Tillsammans utforskar vi hypoteser, såsom ”Hur många steg är det för att få Blue-­Bot att gå härifrån till papperskorgen där borta?” Att diskutera det med barnen, och sedan testa hypotesen genom att programmera koderna för den (dvs antal steg och sedan “go”), är utmanande och barnen fick försöka många gånger innan antalet stämde. Meningen är att barnen ska testa sig fram och se hur de kan lösa olika problem tillsammans. Göra om tills det fungerar. Det är nämligen så man ofta gör när man programmerar: testar, försöker igen, och igen, tills det blir rätt.

Syftet med att använda en Blue-­Bot är även att den blir mer konkret än t.ex Blue‐Bot-appen på en lärplatta. Ett annat syfte, till skillnad från när barnen programmerar varandra (man kan ju göra en motsvarande övning fast med Blue-boten), är att utveckla barnens digitala kompetens. På Kompassen använder man sig av flera olika digitala verktyg såsom lärplatta, smartphone, Blue‐Bot samt olika appar.

Pilotprojektet är uppskattat i hela barngruppen. Barnen får självförtroende, de svarar ”vi programmerar” när pedagogerna frågar vad de gör. Det är viktigt att pedagogerna använder rätt ord, såsom programmera och lägesbeskrivningar. Programmering är ett sätt att lära barnen att tänka kreativt och att ha ett logiskt tänkande. Barnen tränar matematik på ett annorlunda sätt, de tränar att tänka utanför boxen, att utveckla olika strategier, att tänka flera steg i taget, att samarbeta och turtagning.

Såhär har vi valt att dela upp begreppet programmering i förskolan:

MIK (media- och informationskunnighet): It- och nätanvändningen kryper allt längre ned i åldrarna. Därför är det viktigt att börja arbeta med medie- och informationskunnighet redan i förskolan. Det går att arbeta väldigt konkret med källkritik i förskolan. Genom att visa hur enkelt det är att manipulera fotografier och rörliga bilder, blir det tydligt hur viktigt det är att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt. Det är också nödvändigt att göra barnen medvetna om att nätet, precis som allt annat, har en baksida. Man behöver även visa på den bredd som finns, och lära barnen vara skapare av material på nätet.

Digital kompetens: Ge barn en förståelse för digitala verktyg. Det kan dels vara genom att testa olika digitala verktyg (dator, lärplatta, smartphone, olika appar, etc) men även genom att försöka förstå hur en dator fungerar.

Datalogiskt tänkande: Processen att formulera ett problem och uttrycka en lösning så att en dator, eller människa, kan utföra lösningen. Detta kan man arbeta tillsammans med yngre barn genom att t.ex koppla ihop det digitala med det analoga ­‐ ”programmera varandra”; ge varandra danskoreografi eller instruktioner för att ta sig igenom en hinderbana.

Programmering: Att samarbeta, analysera ett problem, testa, felsöka och förbättra en lösning till problemet. Det kan exempelvis göras genom att låta barnen gemensamt programmera en robot som ska ta sig igenom en bana full med hinder. Exempel på en sådan robot är Blue-­Bot.

Kodning: Att skriva själva koden, för ett mindre barn kan detta göras med visuell programmering, kodning är den nya skrivkunnigheten. Med ScratchJr kan yngre barn programmera sina egna interaktiva berättelser och spel. I processen lär de sig att lösa problem, designa projekt, och uttrycka sig kreativt på datorn/lärplattan. För mer info: https://www.scratchjr.org/.


%d bloggare gillar detta: